slippingthroughmyfingers

Jag undrar vad det var som hände. Jag undrar verkligen. Någon gång under övergångsfasen måste det ha hänt något som hade stor påverkan på min syn på livet. Det gick ju så snabbt. Jag var nere i botten, hade köpt antideppressiva som jag var beredd att ta alla på en gång för jag visste inte vadfan jag skulle ta mig till annars eftersom ingenting hjälpte. Så vände det bara. Bara sådär. Jag kan inte längre uppbringa något slags minne om hur det var, om hur det kändes. Jag vet bara att jag mådde dåligt. Så dåligt att jag inte visste vad jag skulle ta mig till. Det fanns ingen utväg. Och så plötsligt fanns det det. Och jag hade fram manat den själv på något sätt. Var det kanske min goda kraft som ingrep. Jag undrar varför isåfall. Varför var jag plötsligt värd besväret nu men inte då. Skulle jag lära mig någonting. Ja säkert. Det gjorde jag ju iof. Vilken skillnad. Jag känner inte igen mig. Just nu vet jag inte riktigt vad jag lever för. Men jag har återgått till en trygg tid i mitt liv som varade i höstas. Jag tror att jag behövde återuppleva den ett tag. För att sedan fortsätta på min nya väg som jag för tillfället tappat bort lite. Men jag letar mig tillbaka under en trygghetskänsla hellre än att leta mig tillbaka under ångest.