Might As Well Be On Mars
Varför har jag hakat upp mig igen. Varför har du kommit tillbaka och fastnat. För några veckor sedan började du äntligen falna, och sen dess har jag inte längre tänkt på dig på samma sätt. Du har funnits där men du har inte tagit upp min tid eller fått mig att sakna. Men nu tänker jag igen. På dig. Mer än jag borde. Vad är grejen? Vad är grejen med dig? Just nu känns det som att jag är i nån slags övergångsfas. Som att jag väntar på något. Den senaste månaden har jag gått omkring i något slags rus, varit lycksalig. Livin' In Bliss. Nu börjar jag komma in i något slags normal läge. Det är väl iof skönt att inte bo i en bergochdalbanevagn. Att ha ett normalt humör "som alla andra". Men jag undrar om det är något jag kommer lyckas stanna i länge, för jag trivs egentligen inte där. Extremitet har varit min vardag. Allt annat känns grått. Jag har aldrig vett nog att stanna på en rak linje. Men ja, jag mår ju bra. Bara det att. Jag tror att, när jag ligger i mitt normalläge, så känns det så pass ovant och nästan tråkigt att jag får känslan av att det bara är startsträckan för en nu våg eller en ny nerförsbacke. Jag hoppas på en våg. Jag tror att det blir en våg. Om jag fortsätter på den här vägen, om jag går igenom den här fasen, kommer jag snart vara över i nästa fas, den där jag tar mitt tillfrisknande, som den här fasen ju faktiskt är, och gör något jävligt najs av det.
Jag undrar om det egentligen är dig jag saknar. Eller om jag helt enkelt känner mig tryggare i att älta gammal sorg när jag inte längre har ett så häftigt humör. Har märkt att jag saknar dig mer när jag gör något jag inte mår bra av. Som i helgen. Varför gjorde jag det? Varför kan jag inte säga nej. Varför kan jag inte säga stopp.
Alkohol
Sex
Det är intressant det där
Hur jag förvridit den sanna meningen med dessa nöjen.
Ett gott glas vin
Att älska med sin partner
Stupfull på en halv flaska tequila
Att knulla med någon, vem som helst
Vad kräver jag av mig själv, för att inte känna mig tråkig. Jag ska alltid vara värst, dricka mest, knulla med flest, gråta mest. Ångest, Ångest, Ångest, Ångest, Lycksalighet, Ångest, Ångest, Ångest, Ångest. Vad vill jag ha? Egentligen.
Du kanske försöker för mycket? Letar lycka på fel ställen, hamnat lite snett? Våga släppa taget och falla, men se till att du inte faller i en taggbuske utan kanske på ett hölass. Vissa saker bör man se som taggbuskar, "går man för nära gör man sig illa."
Och vad det gäller gamla flammor, de vilar alltid kvar och plågar än, hur de än slutar, eller hur länge de en pågår. Kärleken är en vass tagg som inte går att dra ur. Man får helt enkelt finna sätt att leva med den.
Och vad det gäller din alkoholkonsumtion låter det som du bara vill gömma dig i den vackra bubbla som bildas runt än efter några shot, believe me I've been there, to many times. Resulterar bara i mer ångest. Du måste lära dig:
1. Festa behöver inte betyda stanna uppe sent och bli dyngrak, lär dig gå på fest nykter och tappa sedan sakta upp alkoholkonsumtionen när du känner att du haft kontroll ett tag, drick ändå med måtta.
2. Sex är underbart, men det tappar sin mening om man bara slänger sig i famnen få första bästa som drar iväg än. Kom ihåg "Niklas Erik Jesus"! N-E-J! Nej. Skriv det på armen upprepa för dig såfort du hamnar i obalans.
Tack för svaret :) Det är alltid najs med människor som orkar bry sig. Egentligen vet jag om det mesta du skriver. Speciellt angående det sistnämnda. Tyvärr är det dock lättare att förstå hur det fungerar än det är att använda sig av kunskapen. Är dock alltid bra att få höra det lite då och då, eftersom jag har lätt att fastna och snurra runt för mycket i mina egna tankar hahah. Mvh/ bella
