slippingthroughmyfingers

På andra sidan jorden, på andra sidan stan
Finns ingenting att göra, jag har sovit hela dan
Här finns så mycket vackert som jag inte kan se
Jag drar mig sakta undan och solen följer med.

Jag bad dig aldrig att rädda mig, att fixa mig. För det är en uppgift som bara jag kan ta mig an. Och som är omöjlig för dig. Det är jag mycket väl medveten om. Men det är inte du. Du tror att det finns så många människor som du måste hjälpa. Du måste ingenting. Att du finns där räcker gott och väl. Rädda dig själv, bara jag kan fixa mig. Men om du vill vara min vän, och endast det, är du välkommen att stå vid min sida. Två människor kan stå varandra bi, utan att ta över varandras liv.

Men nej nu räcker det. Nog om dig, jag ska inte heller lägga mig i dina problem, eller ta åt mig så mycket att jag låter det äta upp mig. Även jag måste rädda mig själv. Kanske är du inte bra för mig. Du kanske var det en gång, i en annan tid. Men vi kanske är alltför olika nu. We'll see. Jag vill iallafall ha en vettig diskussion om det här. Jag har så svårt att lämna ouppgjorda saker bakom mig.

Blir verkligen galen på mig själv ibland. Varför kan jag inte vara lugn och fridfull istället för hetsig och lättstött.