Du
Det finns inte särskilt många människor i världen som jag känner mig dragen till. Då menar jag inte sexuellt, under den kategorin har jag dragits till allt för många ytliga kontakter som inte såg mig, och inte såg jag dom heller under alkoholens trygga dimma. Snarare känslomässigt. Jag hittade en. Men dig kunde jag inte få. Kanske var det bättre så, du hade liknande problem som mig. Jag hittade en till. Jag fick dig. Du såg mig direkt. Men jag såg inte dig. Inte förrän jag gjort tillräckligt många misstag för att du inte längre skulle orka med mig. En sån som jag. Jag förstår att du blev trött, vem skulle inte ha blivit det. Jag förstår att du trodde att jag inte brydde mig tillräckligt mycket, vem skulle inte tro det. Och även om du skulle se mig nu, hur jag varje dag dör en bit inombords för dig, jag bryr mig så mycket, mer än du förstår, så skulle du antagligen inte ta tillbaka mig iallafall. För vem orkar med en trasig människa. En människa som är trasig av sig själv utan yttre påfrestningar. En människa som var trasig från födseln. Hur lagar man en sån? Och hur kan man lita på en sån oberäknelig människa. En människa som aldrig vet vad hon känner, och ändå alltid känner alltför mycket. Jag önskar att jag hade lättare att släppa taget, som dig. Jag önskar att jag hatade dig. Jag önskar att jag mådde bra.
Kommentarer
Trackback
