Jag vet ingenting. Faktiskt.
Jag börjar om från början. Vad annat kan jag göra. Jag har inte mycket kvar förutom min familj. Me, myself and I har jag tappat bort för länge sen, om jag ens någonsin hittat mig. Jag trodde nog det, ett tag. Kanske gjorde jag det. Men nu är jag helt lost igen. Jag vet inte vem jag är riktigt. Jag vet inte vad jag vill, inte när det gäller någonting alls. Så jag börjar om antar jag. Snart finns inte mycket av mitt gamla liv kvar iallafall. Inte skolan, inte alkoholen, den måste bort, inga intressen. Bara en del människor följer med mig nu. Det är en lång väg. Jag har inte hittat min nya mening med livet än. Än så länge finns ingen. Livet går på i rutiner. Och livet är ganska grått. Faktiskt. Men rutinerna räddar mig, tills jag hittat vad det än är jag ska hitta. Ja.
