slippingthroughmyfingers

Det var något jag tänkte skriva. Men jag kommer inte ihåg vad. Igår sa jag nej. Och det känns bra. Väldigt bra. Jag såg inte bara kvällens inbillade nöjen utan även morgondagens ångest. Och jag sa nej. Nu mår jag ganska bra. Inte lika mycket tid går åt att låta kroppen gröpa ur sig själv. Hålet läker, men gör sig påmint. Varje dag. Du. Jag. Du och jag.

"Så står det skrivet i pannan att man väcker en ångest när man släcker en annan"