slippingthroughmyfingers

Igår kände jag mig tom och meningslös. Idag känns det kanske bättre. Kanske. Såren blöder inte längre. Men dom är svullna och röda. Och går upp så lätt, så lätt. Kontroll är oftast inte ett ord jag känner till. Förra veckan mådde jag bra. Kanske bevisar det något. Kanske inte. Kanske visar det bara på något jag redan vet. Mitt humör sitter på en bergochdalbana som aldrig någonsin varken stannar på toppar eller dalar. Och den går för snabbt. Den går snabbare nu än någonsin förut. Den sätter sina spår i min hjärna. Alkoholen sätter sina spår på min kropp. Och du sätter dina spår i mitt hjärta. Ingen del går fri.