Jag tänker inte så mycket. Det bara är så.

Jag lever kvar i efterverkningarna. Som om jag trivs där. Jag är så sjukt självcentrerad. Kanske är det problemet.
2010-09-20 @ 21:22:58 Allmänt Permalink

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Kategorier
Arkiv
RSS 2.0