slippingthroughmyfingers

Have you ever been touched so gently you had to cry? I have. I will be yours until the day that lovely feeling reach me again. Only then, I will be able to let you go.

Det får mig att gråta, framkallar panikattacker. Jag sliter mitt hår. Skriker. Men jag älskar det. Jag söker det. Jag vill ha det. Jag vill känna det. Obeskrivlig lycka. Ohanterlig smärta. Allt på samma gång. Ljuvligt.

It makes me feel unbreakble, lies and sets me free.

Please heal me.

Många insikter på en gång. Tror faktiskt nästan att brytpunkten inträffade idag. Att det skulle ta så lång tid, att inse hur mycket alkohol påverkat mitt liv. Den har alltid funnits där, lurat runt hörnet. Gjort att jag behövt ta så mycket ansvar för människor som ska se till mina behov. Gjort att jag fått höra och se saker inget barn ska behöva ta del av. Klart att jag bär på oro och ångest. Klart att jag är otrygg och osäker. Klart att jag känner mig konstig och utanför. Sorg, kontrollbehov, skuldkänslor. Det blir så uppenbart. Tack Lena. Du är otrolig. Nu ska jag ta mig igenom det här. Bearbeta och lägga bakom mig. Det tar tid, men varje insikt är så värdefull.

Du var full. Spexade, tyckte att du var kul. Jag låste ut dig i snön. Stod och tittade på dig när du skrek att det var kallt, att jag skulle släppa in dig, dunkade på rutorna. Jag skrattade.


Jag skrattar och skrattar och skrattar. Och skriker.

I hurt myself today
To see if I still feel
I focus on the pain
The only thing that's real
The needle tears a hole
The old familiar sting
Try to kill it all away
But I remember everything

Full of broken thoughts,
I cannot repair.

Känner mig tom. Ihålig. När jag är ensam är jag ingen. Jag känner ingenting. Kan inte se. Vad är meningen när man känner sig ihålig. Har ingen lust att jobba. Ingen lust till någonting. Inte sova. Sitta. Stå. Vad är mina intressen? Har jag några? Är jag någon? Jag har ingen intiativförmåga. Ingen vilja. Inte nu. Trött.

You are killing me, as always. I try to rise up.
You put out my willpower, turn it into dust.
Make me seem transparent. Invisible.

Numb. Such a nice feeling. I want to feel numb forever.

Det är vid sånna här stunder som jag känner ett sådant rogivande lugn. Sådan sinnesro, att jag vet att livet är så värt att leva. Under magiska stunder när jag känner doften av mitt schampo, frisk luft och snö. där jag sitter utanför min dörr. Och lyssnar på "I And Love And You" av The Avett Brothers. Jag hoppas att alla någon gång får uppleva ett sådant ögonblick. Obeskrivbart.

Att förlåta är gudomligt. Att tro på någon efter gjorda misstag är gudomligt. Och det är vad jag alltid kommer att veta. Att jag tror på dig och förlåter dig är för mig svårt att säga, men jag ska göra mitt bästa. För bara genom dessa ord kan jag i mig finna frihet. Sist men inte minst, vad som skänker mest frihet av allt, är att släppa taget. Jag släpper taget om dig. Men inte än. Inte fri än.

All wound up
On the edge
Terrified

Sleep disturbed
Restless mind
Petrified

Bouts of fear
Permeate
All I see

Heightening
Nervousness
Threatens me

I am paralyzed
So afraid to die

Caught off guard
Warning signs
Never show

Tension strikes
Choking me
Worries grow

Why do I feel so numb
Has it something to do with where I come from
Should this be fight or flight
I don't know why I'm constantly so uptight

Rapid heartbeat pounding through my chest
Agitated body in distress
I feel like I'm in danger
Daily life is strangled by my stress

A stifling surge
Shooting through all my veins
Extreme apprehension
Suddenly I'm insane

Lost all strong hope for redemption
A grave situation desperate at best

Why do I feel so numb
Has it something to do with where I come from
Should this be fight or flight
I don't know why I'm constantly reeling

Helpless hysteria
A false sense of urgency
Trapped in my phobia
Possessed by anxiety

Run
Try to hide
Overwhelmed by this complex delirium

Helpless hysteria
A false sense of urgency
Trapped in my phobia
Possessed by anxiety

Run
Try to hide
Overwhelmed by this complex delirium

Varje gång är som den första

Jag klarar av det här. Jag kan släcka lampan utan att må illa. Utan att få panik. Jag kan. Jag vill.

JAG HATAR DET HÄR OCH JG VILL FAN INTE HA DET MER!!!!! Vill inte gå och lägga mig. Sekunden efter att jag släckt lampan börjar kaoset helvetet, de vidriga äckliga tårarna skrik som fastnar i halsen kan inte andas orkar inte leva igenom fler. ORKAR INTE. Jag orkar inte känna hur hoppet glider mig ur händerna. Jag vill leva jag är redo. Ge mig en push framåt för faan

In life we all have at least one unspeakable secret, one irreversible regret,
one unreachable dream and one unforgettable love.

hahaha man kan ju inte annat än skratta. Det är ju rätt kul ändå. Eller kanske inte. Men det är skönare att skratta. Jag ska numer skriva ner en veckoplanering. Varje vecka. Tills. Ja tills vad? Tills jag inte längre behöver bestämma varenda liten detalj i förväg för att inte automatiskt bli sittandes hemma i viljelös apati I guess. Go go go. It's called moving forward. And since I apparently can't do it like everybody else. I'm doing it my way. Retarded.

Imorgon börjar jag med antidepressiva. I vår börjar jag med hundinstruktörsutbildningen. Och börjar söka till sjuksköterske och psykolog linjer. Jag måste resa mig och börja gå framåt. Måste gå.

Det äcklar mig när du gråter. Det äcklar mig när du ber om förlåtelse. Det äcklar mig när du säger att du förstår. Du äcklar mig. Du är ynklig. Du skadar och förstör. Och tycker synd om dig själv. Du äcklar mig.

I shall not be afraid anymore