slippingthroughmyfingers

För det mesta kan jag lära mig att så småningom kontrollera och bortsortera vissa tankar. Tankar som påverkar mig på ett negativt sätt. Jag kan låta tiden gå och glömma bort. Låta tiden läka sår. Men jag kan inte kontrollera mina drömmar. Och inatt drömde jag än en gång om dig. Du tog tillbaka mig, som vanligt. Som du alltid gör på det ena eller det andra sättet. Förut kunde en sådan dröm förstöra en hel dag. Jag är glad att så inte längre är fallet. Men visst gör det att jag faller en liten bit. Allt känns så verkligt, och så vaknar jag. Men du är aldrig där. Och det kommer du troligtvis aldrig mer vara.