slippingthroughmyfingers

That's you ain't it. Du är stolt va? Jag vill att du ska skämmas. Men det gör du inte. Inte tillräckligt mycket. Du ber om ursäkt och tror att det är okej. Att du kan få det att gå obemärkt förbi. Det kan du inte. Du sätter spår, skapar ärr. Så fort jag få reda på vad som hänt kännner jag det. Någonting förändras i min kropp, och jag är i risksonen igen. En lätt darrning rusar genom mitt psyke, sätter det ur balans. Lite, eller mycket? Jag är inte längre säker på hur mycket det här har påverkat mig. Men om det är som min terapeut säger, att det är 20% jag och 80% du, vet jag inte om jag orkar förlåta dig. Det är för mycket. Fattar du inte det? Fattar du hur mycket smärta det är? Jag tror inte att du förstår, du tänker mest på dig själv. Som vanligt. Jag önskar att du visste hur förjävligt det är att leva med en fucking aktiv alkoholist. Dra åt helvete.