slippingthroughmyfingers

Jag håller på att räddda mitt liv. Jag gör det. Med hjälp av andra, men mest med hjälp av mig. Och jag är så stolt. Jag är stolt över mig själv. Och jag är så tacksam, jag är så tacksam för de människor som finns omkring mig som hjälpper mig att se livet från så många olika perspektiv. Hjälper mig att kasta ljus på saker som jag varken såg eller förstod förut. Både saker jag inte förstod att jag mådde dåligt av. Och saker jag inte förstod att jag mådde bra av. Jag är tacksam över att jag fötts med en förmåga att då och då, även i de svåraste tider, kunna finna en stund av lugn ooch lycka. Om än för bara några sekunder. Och att jag kommer ihåg de stunderna och värdesätter dem. Förstår att jag kan finna dessa glimtar av ljus igen och så småningom kunna bygga en hel sol av alla dessa små strålar. Jag tackar min högre makt, mig själv, och min familj. Jag har dessutom så smått slutat gräma mig över vad framtiden ska bringa och så smått slutat älta det förflutna. Det är en bit kvar, jag vet. Men just nu är jag lycklig<3