slippingthroughmyfingers

Det va fan inte så jävla kul på träningen. Kanske ska börja dansa ist? Street<3. Igår freakade jag ur på tunnelbanan. Alltid lika kul att få panik och gråta hysteriskt in public. Fast jag mår bra just nu. Trots att det varit en väldigt uppochner vecka. En del utbrott. Men emellan dem så mår jag bra. Konstigt nog. Man kan ju undra hur det där funkar ibland. Måste ta tag i att ta kontakt med psykiatrin för att få göra någon slags utredning. Det räcker nu liksom. Både jag och lena har ju förstått att det är något som inte stämmer. Och det vore egentligen kanske bättre att få en diagnos och bara få någon medicin för det. För de här svängningarna tär. Det är jobbigt att sitta och vänta på nästa period av tomhet, ångest, humörsvängningar. Det är svårt att se hur dåligt jag mått när jag mår bra bara. Jag får för mig att det kommer hålla för evigt, och sen faller jag. Men det ska bli slut på det. Jag vet att jag är stark. Dock litar jag inte på psykiatrin. När jag var där senast fick jag prata med någon som verkade helt ointresserad och distansierad. Men jag antar att jag kan be om att få prata med någon annan. Gäller att orka ta tag i det bara. Time to make it happen.