slippingthroughmyfingers

Jag får pengar, men det är inte som att jag planerar att köpa något som håller för dom. Jag har köpt en mascara. Och resten av pengarna vet jag precis vad jag kommer göra med. Jag ska till ersta för att delta i gruppen för unga vuxna på lördag. Och imorgon ska jag till krogen. Jag lovade mamma att jag ska ta det lugnt. Såklart. För jag ska ju upp tidigt sen. Jag lovar mig själv också. Men det är bara ytligt. Jag vet att när jag väl kommer igång finns det inget som stoppar mig. Det är som att jag hör vad folk omkring mig säger till mig, som min psykolog, jag ser att jag brås på pappa, jag skriver vad jag vet är sant här till exempel, jag tänker på det hela tiden. Men jag stänger av. När det väl gäller så stänger jag av. Jag vet att jag gör så fel. Men när jag gör det känns det så rätt. Hjärnan checkar ut.