slippingthroughmyfingers

Läser och raderar gamla sms. Och börjar såklart sakna dig så att jag inte vet vad jag ska ta mig till igen. Jag tror jämt att jag glömmer, att känslorna försvinner. Men det krävs så lite för att allt ska komma tillbaka till mig igen. Jag har aldrig träffat någon som är så omtänksam och samtidigt lika jävla galen med lika jävla fucked up humor som jag. Jag undrar ibland om det finns någon annan för mig. Den personen är välkommen att visa sig nu. För jag måste glömma, jag orkar inte komma ihåg mer. Jag har ingen lust att vara oyckligt kär hela livet i någon som inte går att nå. Jag saknar dig. Fortfarande.