slippingthroughmyfingers

Jag är lugn. Känner mig trygg på mitt jobb. Är lycklig över att jag har fina kompisar och en underbar familj. Räknar dock bort en person från ordet underbar.

Jag är i princip över den där personen. Det tog tid. Men nu mår jag bra. Funderar på om jag har råd att bli kär igen. Om inte mitt lugn är lite för nytt för att jag ska riskera att låta mig påverkas av "Kärlek". Kärlek innebär för mycket instabilitet för min del. Men vafan. Det här är ditt fel. Varför är du så ihärdig? Jag tänkte skita i dig. Men du gav inte upp och nu är jag inte så säker. Det är ditt fel.